- Information
- AI Chat
Boklogg och analys av boken "Kallocain"
Svenska
Gymnasieskola
• 2Gymnasium - Sverige
Kommentarer
Förhandsgranskningstext
Boklogg
.
Bok: Kallocain av Karin Boye.
1. Varför valde du just den här romanen? Vad var det som lockade dig? Profetian om hur framtidens samhälle hade kunnat sett ut för oss idag och hur ett sådant samhälle skulle kunna tillväxa och skapas.
Första tillfället (efter 10-20 sidor)
Hur börjar romanen? Romanen kan man säga börjar i slutet. Berättelsen börjar att vi får läsa ur boken som Leo Kall skriver om sitt liv, i de två första sidorna får vi reda på att Leo sitter i fångenskap och sedan börjar han berätta om en tid tillbaka, genom en tillbakablick. Han förklarar vilken situation han befinner sig i och vad han känner. Den börjar med att Leo Kall berättar om att han skriver en dagbok i fängelset han sitter i. Han berättar i första person hur han känner sig i stunden och hur det är att vara en fånge. Han berättar om att han vande sig med de hårda sängarna, att sällan vara ute i den fria luften och maten som var knappt märkbart sämre där. Det svåraste för Leo Kall var att behöva lämna sin hustru och barn. Han var orolig och full av ångest för att han ingenting visste om hur det skulle gå med dem. Sedan börjar han att berättar om hur han hamnade där och tillbakablickar i livet.
Huvudpersonen Leo Kall är en framstående kemiforskare i Världsstaten, ett militärt och diktatoriskt samhälle som uppstod efter att vår samtida värld utplånades i de stora krigen, så vitt vi förstår för flera hundra år sedan. Det är i alla fall så länge sedan att ingen längre minns hur det "dåtida" livet såg ut, inte minst för att Propagandaministeriet har gjort stora ansträngningar för att frisera historien. I Världsstaten har individen reducerats till ett kugghjul i statens maskineri, människor ser sig själva och andra endast som medsoldater drillade till absolut lojalitet mot systemet och stöpta i samma form. Man lever och arbetar likt mullvadar i underjordiska städer, utan rätt att röra sig fritt och med militär tjänstgöring på sin lediga tid. Samtliga bostäder är identiska, hembiträdet är skyldigt att rapportera eventuella missförhållanden i familjen, maten lagas centralt och levereras till samtliga hem vid ett visst klockslag. Alkohol, musik, film och teater är förbjudna.
Barnen tas hemifrån vid tidig ålder för att kollektivuppfostras till duktiga medsoldater och kvinnor har existensberättigande endast tack vare förmågan att föda nya soldater åt staten. Känslor och medmänsklighet har inte längre någon plats. Att tänka statsfientliga tankar är naturligtvis det allvarligaste brottet och att tillhandahålla eller sprida geografiska kartor över Världsstaten är lika med förräderi och straffas med döden. Angiveri blomstrar. (tjala)
Citat: "Om jag för övrigt bör presentera mig, kan jag kanske tala om under vilken bild jag tänkte mig livet. [...] För min del såg jag det med en snäll skolgosses ögon som en trappa, där man skyndade från avsats till avsats så fort man kunde, med flämtande andetag och medtävlaren i hälarna.”
Citat: ”Ur tankar och känslor föds ord och handlingar. Hur skulle tankar och känslor då kunna vara den enskildes ensak? Tillhör inte hela medsoldaten Staten? Vem skulle då hans tankar och känslor tillhöra, om inte Staten de också? Hittills har det bara inte varit möjligt att kontrollera dem – men nu är alltså medlet funnet. /.../ Medlet ska tjäna vår trygghet, allas vår trygghet, Statens trygghet.”
Vem eller vilka är huvudpersoner? - Leo Kall - Linda - Son: Osse Dottrar: Maryl och Laila - Edo Rissen - N:r 135 (en person från “frivilliga offertjänsten”som kallocain testades först på)
Vad får vi veta om personerna? - Leo kall En kemist som uppfinner ett sanningsserum:kallocain, för att hjälpa staden och avslöja alla olagliga tankar. (Leo Kall är kemist, forskare och trebarnspappa.) - Linda Leo kalls hustru - Edo rissen Kontrollchef. Leo kall är svartsjuk på han eftersom att han trodde att linda och han hade ett hemligt förhållande
Vad tror du att romanen kommer att handla om? Hur Leo Kall uppfinner ett sanningshets seum och avslöjar sanningen och allt som människor är rädda för att säga. Samhället kommer att förändras och omformas om med hjälp av serumet och det kommer att föra fram både positiva och negativa följder.
Andra tillfället (efter ungefär halva boken) Vad har hänt hittills? Leo Kall arbetar på sin uppfinning - och till slut lyckas utveckla ett sanningsserum. Varje individ som får medlet injicerat avslöjar sina innersta tankar, drömmar och hemligheter. Medlet får namnet Kallocain och innebär nya möjligheter för staten att kontrollera sina medborgare - det vill säga medsoldater. Vilka besparingar åt polis- och domstolsväsendet!
Leo Kall själv är till en början mycket hängiven och entusiastisk, men allteftersom de mänskliga laboratorie försöken fortskrider blir han allt mer tveksam till hela projektet. För vad skulle hända om han själv utsattes för verkningarna av Kallocainet? Han inser också att flera i hans närmaste omgivning innerst inne inte alls är så lojala som de förefaller vara. Hans fru och närmaste chef, för att nämna några. Han drabbas av rädsla. (Kallocain är en dagboksroman och det är Leo Kall som berättar sitt livs historia genom att i hemlighet skriva dagbok medan han sitter i fängelset. Varför han sitter fängslad och av vem får man veta i slutet av boken.)
I ett av dessa test upptäckte Kall en konspiration som hjälper honom att vinna polischefens intresse som senare ger honom rätt att döma en person. Problemet är dock att Leo Kall blir avundsjuk och paranoid. Det är typiskt för dystopiska noveller för att de
Men för att återgå till punkten jag talade om tidigare, om moment 22 så är det en kvinna som söker upp Leo en dag och berättar att hennes man planerar att lämna henne p.g. att hon valde att anmäla honom. Då måste Leo förklara för mannen att hans fru gjort rätt i att ange honom. Man inser då att i vissa fall kanske inte kvinnan väljer att söka upp en utomstående part som kan förklara det hela för mannen. I sådana fall har Leo förstört ett äktenskap för att testa sin drog.
Hur uppfattar du språket i romanen? Väldigt enkelt för att vara en bok skriven på 1940. Språket är ganska modernt, formellt och begripligt.
Fjärde tillfället (när romanen är slut) Hur slutar romanen? slutet kommer nästan lite chockande då det bara kort nämnts att det skulle bli krig, och så kom plötsligt en hel armé av fallskärmshoppare in i Kemistaden nr:4. Det tog även Leo ett tag att förstå att det inte bara var en övning.
"... tills jag plötsligt hörde två andra soldater växla ett par ord i ett främmande språk, som jag inte begrep ett ord av. Vi hade inte alls blivit offer för en nattövning. Vi var fångar hos fienden." (sida 156)
Men det intressanta med slutet är det som står på näst sista och sista sidan, då Leo grubblar över varför han valde att ge dem Kallocainet. "Långa tider efteråt grubblade jag över varför jag svarade ja. Rädsla var det inte. Jag hade varit rädd nästan hela mitt liv, jag hade varit feg - vad innehåller hela min bok annat än berättelsen om min feghet! - men just då var jag inte rädd. Allt jag hade rum för var måttlös besvikelse över att jag aldrig skulle komma fram till dem som väntade." (sida 157)
Han hade precis lyckats lösa alla problem med Linda, och så blir staden anfallen. Rissen var ur vägen, även om Leo ångrade att han angivit honom. Leo hade löst alla sina problem utom de tankar han fortfarande hade. Lite ironiskt? Man förstår att han inte har mycket mer känslor än besvikelse.
"Jag gav dem min uppfinning därför jag helt enkelt ville att den skulle finnas kvar. Om Kemistaden n:r 4 lades i ruiner, om hela Världsstaten förvandlades till en öken av aska och sten, så ville jag åtminstone kunna tänka mig, att någonstans i andra länder och bland andra folk en ny Linda skulle tala som den första, frivilligt, där någon velat tvinga henne, och en annan skara av skräckslagna angivare lyssna till en ny Rissen. Det var naturligtvis vidskepelse eftersom ingenting kan upprepas, men jag hade ingenting annat att göra. Det var min enda svaga möjlighet att ändå fortsätta där jag blivit hejdad." (sida 158)
Efter att ha insett hur mycket skada hans uppfinning lett till, tycker jag det är en oerhört egoistisk tanke sprida det vidare. Som han säger gör han det inte för att rädda sig själv eller hjälpa någon stat utan bara för att han skulle ha någon form av hopp kvar, enligt mig en otroligt egoistisk tanke. Men varför skulle han bry sig? Hans liv är i stort sett över.
Leo börjar tänka på någonting som Rissen sa i sitt förhör: "Jag vet att vad jag är tar vägen någonstans." (sida 158) Leo förstår inte vad han menade med det, men jag tror att han menar att hans själ (vad han är) tar vägen någonstans efter att han dör. Eller så betyder det att allt han sagt och gjort kommer minnas och bäras vidare. Det är det jag tror att Leo tror att han menar. "Jag är inte säker på hur han menade. Men det händer mig, när jag sitter på min brits med slutna ögon, att jag lyckas se stjärnorna glimta och höra vinden susa som den natten, och jag kan inte, jag kan inte utrota den illusionen ur
min själ, att jag ännu, trots allt är med om att skapa en ny värld."(sida 158)
Det här är det sista som sägs i boken (utom en efterskrift) “Leo var med och skapade en ny värld. En värld där man inte ens får tänka hur man vill. Det kanske inte är någonting att vara stolt över. Men han är "trots allt, med om att skapa en ny värld" och det var kanske det enda han ville.”
På vilka sätt är romanen relevant för dagens samhälle?( står mer i budskapet ) Boken utspelar sig i ett framtidssamhälle där staten har total kontroll över sin befolkning genom propaganda och övervakning. Det är tydligt hur den speglar rädslor för hur det såg ut i Ryssland och Tyskland under verklighetens 40-tal.
Den är relevant för fortfarande i världen finns det samhällen som liknar det i boken. Det finns massor med människor som inte får säga sina tankar och blir styrda av någon annan. Alla måste göra militärtjänst i boken och det gör även i till exempel nordkorea I boken var de övervakade och avlyssnade och det finns än kvar i diktatoriska styren men kanske även i demokratiska. för att Även Google (och appar)har något liknade, i form av din dator. Google kanske inte avlyssnar dig 24/7, men varje gång du använder din dator eller kanske din mobil så vet Google precis vad du gör. Det är en skrämmande tanke att man ständigt är övervakad.
Känner du igen historien från andra romaner, filmer eller serier? Ja, den påminner mig av romaner som “1984” och “Du sköna nya värld”.
Vad är budskapet? 1. Novellens viktigaste budskap är att poängtera risken med att regeringen skulle läsa människors tankar. Intressant nog finns nu mekanismer för att upptäcka människors tankar – de är inte effektiva men de finns, till exempel under Kalla kriget upptäckte Sovjetunionens säkerhetsstyrkor (KGB) en vätska som hette ”sanningsserum.” USA använder ofta lögndetektorer för människor anställda vid statliga institutioner.
Risken är att människor kan missbruka dem för sin egen vinning. Det är precis det som Kall gjorde med sin makt för att köpa intressen med polischefen och yrka på en ny lag som fördömer människor för deras olämpliga tankar.
2. Jag får känslan av att Karin Boye vill förmedla de strikta samhälle som hon levde i, eller som hon upplevde strikt och styrt. Även om samhället säger att man är fri så kanske man inte känner sig fri? När människorna använder sig av Kallocain låter de sina inre tankar och känslor komma upp till ytan. Detta tror jag var något hon själv kämpade för under lång tid, att vi människor ska få kunna vara så som vi är utan att någon ska tala om för oss hur vi ska vara. I boken vill hon kritisera samhället och kanske även människan. Att vi låter oss styras av staten. Hon menar även på att vi människor känner medlidande och vill kunna lita på andra, helt enkelt vara medmänniskor För under den här tiden, innan kriget, tror jag att många kände sig kontrollerade och strikt styrda i samhället och hade en längtan till frihet.
3: "Tala kunde vi naturligtvis inte för luftflottans övningar, som varken dag eller natt tillät något samtal att
föras utomhus [...] och ändå uppsköt vi försiktigtvis alla samtal, tills vi kommit in. Hade någon kommit på oss med att tala i hissen, skulle ju ingen misstanke vara naturligare än att vi dryftade ämnen som vi inte vill låta
paralleller mellan Karin Boyes livssituation och de påhittade karaktärerna i Kallocain. För visst finns det vissa likheter mellan Boye och Kall: Kall är i ständig konflikt mellan de två sidorna av sig själv – det som är det ”rätta” enligt Staten, och det som känns äkta och sant för honom själv, det som är den innersta kärnan av hans jag. Boye hade sedan de tidiga tonåren också varit i ständig strid med sig själv och sina känslor – för trots att det ansågs vara fel och till och med olagligt vid den här tiden att vara homosexuell och att ha samlag med en person av samma kön, så blev hon ständigt förälskad i nya flickor/kvinnor vilket ledde till psykisk ohälsa. Hon gick till och med i psykoanalys för att bli ”botad”. Samhällets syn och det hon själv kände måste därför ha lett till en splittring av jaget, precis som den splittring Leo Kall upplever. Många behandlade henne dessutom med respektlöshet, och hon kunde bara känna sig fri och lycklig i de kretsar där hon kunde vara sig själv, vilket var på landsbygden vid den skola där hon brukade arbeta. Den här platsen kan ses som en utopi; en ideal plats och ett idealsamhälle i miniformat. I tonåren var Boye en sökare, och hon blev som besatt av både kristendomen och buddhismen. Jag är ingen terapeut, men det är inte svårt att lista ut att hon på något sätt försökte finna det rätt svaret, och då hon kände att kristendomen svek henne sökte hon sig vidare till buddhismen som istället accepterar alla människor så som de är med stor respekt och vördnad. Trots att hon funnit en religion som accepterade henne som hon var, brottades hon ständigt med ambivalenta känslor inför sig själv – kanske hela livet ut.
Men det finns lite av Boye i alla karaktärer i romanen; i Linda som fått upp ögonen för de patriarkala strukturerna i samhället som förminskar kvinnan (Boye lär ha protesterat mot hur olika kvinnor och män behandlades på universitetet i Uppsala) och Rissen och försökspersonerna som vågar gå emot Staten trots risk för hån och straff (i Berlin träffade hon många likasinnade och kanske var det på grund av gemenskapen med dem som hon fick mod till sig att sedan leva ihop med en annan kvinna).
Boklogg och analys av boken "Kallocain"
Ämne: Svenska
Gymnasieskola
• 2
